Kategoriarkiv: Samhällsekonomi

Förbifart Stockholms avbetalningsplan – en riktig höstrysare (sista delen av sommarföljetongen)

Då den tredje och avslutande delen av sommarföljetongen har dröjt ända till mörkaste november, passar det bra med en rysare så här i höstrusket.

Och Johan Brolunds analys av Förbifart Stockholms finansieringsplan och kalkyler ger rysningar. Inte minst i dessa dagar när Förbifart Stockholm debatteras som mest.

I sin analys av Förbifart Stockholm ur ett nationalekonomiskt perspektiv visar Johan Brolund nämligen att det långt ifrån är säkert att Förbifart Stockholm skapar ekonomisk tillväxt för Stockholmsregionen. Den ekonomiska tillväxt som näringslivet, politiker och ekonomer målar upp bilden av, och säkerligen önskar.

Förbifart Stockholm, påpekar Brolund, innebär en stadsplanering som leder till ökade transportbehov per arbetad timme. Detta medför mer vägtrafikträngsel och en ökad bränsleimport till ett högre allmänt kostnadstryck. Större transportbehov per utförd arbetstimme i kombination med ökad trängsel och stigande energipriser ökar samhällets totala produktionskostnader vilket snarare torde leda till sänkt ekonomisk tillväxt i regionen.

Ett grundproblem med kalkylerna om samhällsekonomi som underbygger beslutet om Förbifart Stockholm är att de tidsvinster som beräknats av Trafikverket inte kommer att infalla i verkligheten. Dessa är inte reella tidsvinster som uppstår i trafiken jämfört med nuvarande trängselsituation. Utan de utgör tidsvinster i jämförelse med ett framtida scenario, där trängseln på våra vägar blåsts upp till katastrofalt högre än nivåer idag.

Tricket i en samhällsekonomisk kalkyl för att den ska ge resultatet ”lönsamhet” är att jämföra med ett framtida scenario som teoretiskt sett skulle vara ännu mycket värre i termer av trängselkaos (men som det inte finns belägg för någonsin kommer att inträffa i verkligheten – att ett sådant totalkaos skulle tillåtas uppstå helt utan att åtgärder görs för att förhindra detta, ter sig osannolikt).

Brolund påpekar att restiderna på infarterna enligt Vägverkets egna beräkningar inte kommer att förändras nämnvärt 2035 med Förbifart Stockholm:

  • På de västra infarterna minskar restiden med Förbifart Stockholm byggd med 48 sekunder jämfört med år 2007.
  • På de norra infarterna kommer restiden minska 1,8 minuter jämfört med år 2007, vilket är den sammanlagda effekten av både Norra Länken och Förbifart Stockholm.
  • På de södra infartsvägarna in mot Stockholm ökar köerna och restiden med 1,1 minuter jämfört med år 2007 med Förbifart Stockholm byggd.

Så i själva verket minskar inte köerna i Stockholm med Förbifart Stockholm. Trafikköerna i länet väntas till och med öka betydligt mer än befolkningsökningen: ”Stockholmsregionen … kommer trots stora investeringar att vara hårt belastad med fler flaskhalsar år 2030 än idag, både på vägar och spår. Trängseln i vägnätet beräknas att vara fem gånger större i kölängd räknat, eftersom vägtrafiken ökar betydligt snabbare (80 %) än befolkningstillväxten (25 %).” (Källa: Trafikanalys rapport om arbetspendling i storstäder, http://www.trafa.se/PageDocuments/Arbetspendling_i_storstadsregioner_-_en_nulaegesanalys.pdf). Stockholmarna kommer helt enkelt att använda bilen betydligt mer.

För att finansieringen av Förbifart Stockholm ska gå ihop är det till och med så att trafiken i innerstadssnittet måste öka. (Källa: Trafik- och intäktsprognos för trängselskattesystemet i Stockholm samt jämförelse med underlaget till budgetpropositionen 2013/2014:1. PM från Trafikverket, 2014-07-28. )

Förbifart Stockholm ska, påpekar Brolund, betalas genom att samtliga trängselavgifter från och med år 2007 och 50 år framåt i tiden tillfaller vägbygget (åtminstone 45 miljarder kr i 2009 års penningvärde, inklusive räntor).

Brolund pekar på att finansieringsupplägget för Förbifart Stockholm, som i huvudsak bygger på inteckning av trängselskatteintäkterna i flera årtionden framåt, i själva verket är en tickande skuldsättningsbomb för Stockholmsregionen och även på nationell nivå. Orsaken är att Sverige inte sedan 1970 haft den långsiktiga ekonomiska tillväxttakt som finansieringskalkylen bygger på.

Regionplanekontoret har i Regionala utvecklingsplanen för Stockholm 2001 räknat med en årlig realekonomisk tillväxt på 2 % per person i Stockholm (justerat för inflation). Den verkliga tillväxttakten mellan 2001 och 2012 är knappt 1,87 % per person. Den beslutsgrundande samhällsekonomiska nyttokalkyl som gjorts av Vägverket gällande Förbifart Stockholm överskattar inkomstökningen i Stockholms län med i genomsnitt 7 % varje år sedan 2001.

Dessa antaganden om tillväxt och inkomstökningar har därför varit alltför optimistiska. Och effekten är att intäkterna från trängselskattesystemet inte utvecklas i takt med vad kalkylen kräver. Antalet passager vid trängselavgiftsstationerna har t.ex. minskat med 5,1 % mellan 2008 och 2013. Ursprungligen var betalningstiden för Förbifart Stockholm kalkylerad till 40 år. Men enligt Brolunds rapport har Trafikverkets kommunikationsavdelning uppgett att avbetalningstiden nu har förlängts ytterligare 10 år till 2057.

Om Stockholmsregionen misslyckas med att amortera Förbifart Stockholms byggkostnad genom trängselskatterna så påpekar Brolund att skulden kommer att landa i knät på staten som då måste skära i andra utgifter och infrastruktursatsningar, både i Stockholm såväl som i övriga Sverige.

Anmärkningsvärt är Brolunds konstaterande att det faktiskt inte existerar något beslutsunderlag som styrker att Förbifart Stockholm skulle skapa långsiktig ekonomisk utveckling eller permanent ekonomisk tillväxt i Stockholms län. Det som finns är en samhällsekonomisk kalkyl som efter ett antal försök har gett ett positivt utfall i termer av samhällsekonomisk lönsamhet. Samhällsekonomisk lönsamhet är dock inte detsamma som att det uppstår en reell ekonomisk tillväxt i Stockholmsregionen.

Tvärtom visar Brolund hur kalkylerna av den samhällsekonomiska lönsamheten framstår som något av en bubbla. De samhällsekonomiska kalkyler som Vägverket Region Stockholm/Trafikverket låtit göra mäter om det finns en teoretisk betalningsvilja för vägen hos befolkningen. Denna betalningsvilja förutsätter en stor permanent årlig inkomstökning.

Den ekonomiska tillväxten som förespråkarna hoppas ska bli ett resultat av investeringen, är i den samhällsekonomiska kalkylen en förutsättning för att befolkningen ska uppvisa betalningsvilja. Kalkylens slutsatser om lönsamhet är därmed ett cirkelbevis.

Att kalkylen för Förbifart Stockholm uttrycker samhällsekonomisk lönsamhet är således inte detsamma som att Stockholmsregionen skulle få en effektivare produktionsapparat eller en positiv ekonomisk utveckling.

 

Kalkyler av detta slag är svårgenomträngliga för gemene man, och också för de flesta trafikplanerare. Politikerna brukar tryggt förlita sig på det fåtal experter som förstår sig på sina modeller och deras innehåll.

I strategiskt viktiga beslut för en hel region, vore det dock inte bara önskvärt utan i högsta grad angeläget med en noggrann genomlysning och förståelse av underlaget. Åtminstone av dem som ska fatta beslutet.

 

Johan Brolund är doktorand i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet och är född och uppvuxen i Stockholm. Hans avhandling handlar om teknik- och produktivitetsutveckling inom bioenergisektorn samt massa- och pappersindustrin.

 

Källa:

Brolund J. 2014. Skapar verkligen Förbifart Stockholm ekonomisk tillväxt?: Ett kritiskt debattinlägg om modernistisk statsbyggnad och dess finansiering i Stockholmsregionen inför valet 2014. Johan Brolund. 57 p.

Länk till debattskriften:

http://pure.ltu.se/portal/files/98753098/SKAPAR_F_RBIFART_STHLM_TILLV_XT_v5.pdf

Skriften har även ett nätforum där den går att hämta och diskutera:

https://www.facebook.com/#!/groups/649020818503955/

Vad kostar Förbifart Stockholm, nu igen?

Nätverket för betänksamma trafikplanerare har tidigare uppmärksammat att Trafikverket i kalkylen för Förbifart Stockholm liksom i andra infrastrukturprojekt sedan några år har övergått till att räkna med investeringskostnader som med 50 % sannolikhet inte kommer att överskridas. Samtidigt anser Trafikverkets egna experter på samhällsekonomiska kalkyler att det är felaktigt att basera en samhällsekonomisk kalkyl på en investeringskostnad på 50 % sannolikhetsnivå eftersom det inte är den realistiska investeringskostnaden som i praktiken kommer att uppstå: http://www.yimby.se/material/infra/forbifart/2009-granskning-s-eko-kalkyl.pdf

Den korrekta investeringskostnaden, enligt trafikverksexperterna, är den som har 85 % säkerhet, dvs. på 85 % sannolikhetsnivå. Experterna menar att det är den man bör räkna med: ”… framförallt bör investeringskostnaden i kalkylen tas upp till den förväntade kostnaden (som är 85% kostnaden, eftersom det är vad projektet erhåller som budget.”

I en rapport från Riksdagens utredningstjänst, ”Kalkylmetoder och Förbifart Stockholm” med diarienummer 2014:969 och daterad 2014-07-07 har Trafikverket besvarat frågor om just osäkerhetsgraden i angivande av investeringskostnad i kalkyler för infrastrukturinvesteringar – dvs vilken ”sannolikhetsnivå” som bör användas.

Enligt rapporten begagnar sig Trafikverket fortsatt av investeringskostnad som har 50 % sannolikhetsnivå i kalkyler för infrastrukturprojekt. ”Som nämns ovan är det sedan en tid praxis att utåt kommunicera kostnad vid 50 procent säkerhetsnivå. I t.ex. Nationella planen för 2014-2025 är alla namngivna projekt inlagda med en säkerhetsnivå på 50 procent. ” Som bloggen tidigare konstaterat så råder det inget tvivel om ATT Trafikverket tillämpar detta förfaringssätt;  men det råder fortfarande frågetecken kring VARFÖR man har övergett tidigare praxis som innebar att helt enkelt räkna med den investeringskostnad man bedömer kommer att gälla.

Trafikverket säger enligt Riksdagens utredningstjänst: ”Även i den Nationella planen för 2014–2025 är alla namngivna projekt inlagda med en säkerhetsnivå på 50 procent. En anledning, enligt Trafikverket, är att de sammanlagda kostnaderna för olika projekt ska gå ihop med den totala budgeten. Att 50 procent säkerhet används innebär att hälften av projekten rent teoretiskt kan bli billigare och hälften dyrare, men som helhet går den Nationella planen ”jämnt upp”. Om Trafikverket konsekvent använde sig av en högre säkerhetsnivå skulle mer medel bindas upp för varje projekt, vilket i sin tur bl.a. skulle få effekten att färre projekt skulle rymmas inom budgeten. ”

Trafikverket väljer alltså att inte ange de investeringskostnader som bedöms mest realistiska, av orsaken att då skulle inte lika många projekt inrymmas i planens budget – då skulle ”… mer medel bindas upp för varje projekt, vilket i sin tur bl a skulle få effekten att färre projekt skulle rymmas inom budgeten”. Trafikverket vill få med så många projekt som möjligt i infrastrukturplanen. När regeringen och riksdagen väl har godkänt planen och dess innehåll, så kan det finnas en känsla av att det är mer eller mindre garanterat att projekten som tagits med i planen ska förverkligas, troligen oavsett kostnadsfördyringar – det är ytterst sällan som beslutade investeringar i transportinfrastruktur dras tillbaka även om de visar sig bli betydligt dyrare. (Har det någonsin hänt? Tipsa i så fall nätverket). Riksdagens fastställande av planen framstår med detta synsätt som nålsögat. Därefter – är det fritt fram att öka kostnaderna som angivits utan risk för bakslag?

För om Trafikverket genomgående i sin budget räknar med för låga sannolikhetsnivåer för infrastrukturinvesteringars kostnader, så finns det en reell risk att det kommer att gå åt mer medel för att bygga projekten än vad som är avsatt för dem i infrastrukturplanen. Medel för att täcka att projekten blir dyrare än beräknat kommer att behöva tas någonstans ifrån. Varifrån – kommande infrastrukturplaner, som då får mindre spelrum för att finansiera investeringar som i framtiden bedöms angelägna? Alternativt – kommer medel tillföras från andra budgetområden, i så fall vilka?

Teoretiskt kan det vara så att Trafikverket, när man på detta vis i planen räknar med investeringskostnader som är lägre än de sannolika, har stor tur och räknar lika mycket ‘fel’ åt rätt håll som åt fel håll så att det i slutändan för alla projekt i infrastrukturplanen går ”jämnt upp” – som man hävdar i svaret till Riksdagens utredningstjänst. Trafikverket borde ha tagit fram underlag som säkerställer att det i så fall alltid blir på detta vis, kanske sammanställda uppföljningar?

Hur ser det ut för Förbifart Stockholm? Här räknar Trafikverket med investeringskostnaden på 50 % sannolikhetsnivå i sin samhällsekonomiska kalkyl. På 85 % sannolikhetsnivå anges i maj 2013 kostnaden för att bygga Förbifart Stockholm till nära 43 miljarder kr i 2013 års prisnivå

(Tabell 2.4, http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Planera_o_utreda/Samhallsekonomiskt_beslutsunderlag/Region_Stockholm/3_Investering/VST001_e4_forbifart_stockholm/vst_001_forbifart_stockholm_seb_130503_g.pdf )

I rapporten från riksdagens utredningstjänst 140707 kan man läsa att:

”Trafikverket har genomfört ett antal kalkyler för att beräkna kostnaderna för Förbifart Stockholm. ”Kostnadsberäkning enligt successivprincipen ger, som nämnts ovan, bl.a. som resultat en kurva där kostnaden stiger med säkerhetsnivån för projektet. Varje sådan kalkyl inkluderar bedömda kostnader vid bl.a. 50 och 85 procent säkerhet. Resultaten av Trafikverkets kalkyler är klassade som internt arbetsmaterial. … ”

Och vad är då den mest sannolika investeringskostnaden för Förbifart Stockholm?

”Enligt den senaste succesiva kalkylen från april 2013 (prisnivå december 2013) beräknades kostnaden för Förbifart Stockholm till 31 471 miljoner kronor med 50 procent säkerhet och 35 367 miljoner kronor med 85 procent säkerhet.”

De ca 43 miljarder kronorna som anges i den offentliggjorda samhällsekonomiska kalkylen (Tabell 2.4, http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Planera_o_utreda/Samhallsekonomiskt_beslutsunderlag/Region_Stockholm/3_Investering/VST001_e4_forbifart_stockholm/vst_001_forbifart_stockholm_seb_130503_g.pdf) tycks också innefatta ett påslag i form av så kallade ”skattefaktorer”.

Den sannolika investeringskostnaden i 2013 års penningvärde tycks  vara minst 35 miljarder kronor. Det är denna investeringskostnad Trafikverket bör ange i nationell investeringsplan enligt sin egen expertis, för att inte dolda merkostnader ska dyka upp längre fram.

Slutligen skriver Riksdagens utredningstjänst i sin rapport:

”Resultaten av Trafikverkets kalkyler är klassade som internt arbetsmaterial.”; ”Utredningstjänsten har inte kunnat ta del av hela de kalkyler som Trafikverket gjort eftersom de är klassade som internt arbetsmaterial.”

De ekonomiska kalkylerna för byggandet av stora infrastrukturprojekt borde naturligtvis inte klassas som internt arbetsmaterial utan finnas offentligt tillgängliga. Då skulle det vara lättare att diskutera huruvida det är så att investeringskostnaden för Förbifart Stockholm tycks öka snabbare än anläggningskostnadsindex, och i så fall varför.

Sommarföljetongen, del 1: ”Ger Förbifart Stockholm ekonomisk tillväxt?”

Nätverket för betänksamma trafikplanerare fortsätter sommartraditionen med tänkvärd semesterläsning för hängmattan. Förra sommaren kunde semesterfiraren fördjupa sig i rättviseaspekten av det stora motorvägsbygget Förbifart Stockholm:
https://betanksamma.wordpress.com/2013/08/06/nya-betanksamheter-i-sommarvarmen/

I sommar har Nätverket nöjet att presentera en sommarföljetong i flera delar. Författare är Johan Brolund, forskare i nationalekonomi vid Luleå Tekniska Universitet, som gör en genomgång av Förbifart Stockholms bidrag till samhällsekonomi och regional ekonomi.

Nätverket för betänksamma trafikplanerare har tidigare rest frågan om huruvida Förbifart Stockholms uppnådda samhällsekonomiska lönsamhet enligt Trafikverkets kalkyler, verkligen är detsamma som att projektet är lönsamt för samhället.

Johan Brolund belyser en rad frågeställningar kopplade till projektet Förbifart Stockholm och dess samhälls- och regionalekonomiska implikationer. Hans skrift tillför flera tankeväckande perspektiv i dessa frågor.

Nätverket presenterar med start idag valda utdrag ur Johan Brolunds debattskrift, som årets sommarföljetong.

Första delen av årets sommarföljetong:

”Ger Förbifart Stockholm ekonomisk tillväxt?”

 

Felaktiga prognoser för inkomstutvecklingen i Stockholms län i Förbifartkalkylen

”Den prognosticerade genomsnittliga inkomstnivån i länet varje år under vägens livstid används för att kunna bedöma värdet av eventuella restidsvinster i pengar, efterfrågan på bilkörning samt befolkningens betalningsförmåga gällande byggkostnaden. …. Regionplanekontoret har i Regionala utvecklingsplanen för Stockholm 2001 räknat med en årlig realekonomisk tillväxt på 2 % per person i Stockholm (justerat för inflation). Den verkliga tillväxttakten mellan 2001 och 2012 är knappt 1,87 % per person, vilket är något högre än den genomsnittliga tillväxttakt Sverige som helhet upplevde mellan 1970 och år 2000 då RUFS 2001 skrevs. … Den beslutsgrundande samhällsekonomiska nyttokalkyl som gjorts av Vägverket gällande Förbifart Stockholm överskattar inkomstökningen i Stockholms län med i genomsnitt 7 % varje år sedan 2001. För att läsaren ska förstå hur stor den siffran är kan nämnas att det bara år 2035 kommer att saknas 105 miljarder kronor (i 2013 års penningvärde) i produktion och inkomster i länet som aldrig uppstår i förhållande till kalkylen. …”

Förbifart Stockholm ökar inte den ekonomiska tillväxten

”Är det då inte så att den ekonomiska tillväxten (ökningen i inkomster) når en ny högre takt av att vägen byggs och befolkningen får bättre transporter? Vägverkets samhällsekonomiska kalkyl svarar inte på det eftersom Cost-benefit kalkyler överhuvudtaget inte modellerar de verkliga faktorer vilka driver permanent ekonomisk tillväxt. … Cost-benefit analys (CBA) eller Cost-benefit kalkyl kan liknas vid en konsumtionsbudget, men istället för att konsumenten är en person eller familj avser den att gälla för samhället som helhet. Befolkningens njutning av en vara12 mäts genom den potentiella betalningsvilja som uppmäts för varan. Begreppet samhällsekonomiskt lönsam, vilket används i den här typen av kalkyler, avser inte per definition att samhället får en effektivare produktionsapparat eller utvecklas ekonomiskt, utan huruvida landet som helhet kommer att få lika stor konsumtionsnytta av en investering som dess kostnad. Konsumtionsnytta är den glädje en person får av att t.ex. äta en klase bananer eller dricka ett glas juice. Kostnaden för bananerna och juicen sätts också i relation till en budgetrestriktion, inkomsten. … Ett inköp av exempelvis 10 miljarder backar öl kan förövrigt också vara samhällsekonomiskt lönsamt om det visar sig finnas en betalningsvilja hos befolkningen för dessa, men det ökar inte med säkerhet den ekonomiska tillväxttakten. …

Ekonomisk tillväxt är ett rent effektiviseringsmått. Ekonomisk tillväxt definieras som procentuell (positiv) förändring i bruttonationalprodukt per person (BNP/capita), alltså ökning i det totala värdet av all produktion per person i ett land varje år. I denna skrift kommer bruttoregionprodukten, alltså motsvarande mått enbart för Stockholms län vara mest relevant. En ökad tillväxt är inte på något sätt nödvändig, men den brukar uppskattas av befolkningen i ett land eftersom det möjliggör en högre konsumtion av varor och tjänster.

… Det existerar inget beslutsunderlag som styrker att Förbifart Stockholm skapar långsiktig ekonomisk utveckling eller permanent ekonomisk tillväxt i Stockholms län. De samhällsekonomiska kalkyler som Vägverket Region Stockholm/Trafikverket låtit göra år 2000, 2006, 2008 och 2013 mäter enbart om det finns en teoretisk betalningsvilja för vägen inom befolkningen. Begreppet samhällsekonomiskt lönsam, vilket används i den här typen av kalkyler, avser inte per definition att samhället får en effektivare produktionsapparat eller utvecklas ekonomiskt, utan huruvida landet som helhet kommer att få lika stor konsumtionsnytta av en investering som dess kostnad. Kostnaden sätts alltså i relation till en antagen inkomst, eller som i detta fall, stor permanent årlig inkomstökning. …

Kalkylen avser att på samhällsnivå göra detsamma som när man som privatperson bedömer om t.ex. ett paket glass kommer att ge njutning motsvarande dess pris. Kalkylens resultat vilar på antaganden om bränslepris och framförallt inkomstutveckling från år 2001 och framåt vilka inte överensstämmer med verkligheten. Den ekonomiska tillväxt som i bästa fall blir ett resultat av investeringen, är istället en från början oundgänglig förutsättning för kalkylens slutsatser, ett cirkelbevis.

”Ekonomisk tillväxt är per definition detsamma som att man får ut mer produktion från en given insatsfaktorkostnad, alternativt att man erhåller samma mängd produktion men med en minskad kostnad för insatsfaktorerna. En liknelse med den regionala utvecklingsplanens stora vägtrafikökningar kan göras med en fabrik, där man ägnar en allt större arbetsinsats enbart åt att flytta runt saker inne i fabriksbyggnaden. Stora trafikmängder må ha varit något som har hängt ihop med ekonomisk tillväxt och ökande inkomster under 1900-talet, men det är ett stort missförstånd att trafiken i sig skulle varit källan till denna rikedomsökning. De ökande trafikvolymerna bör snarare ses som en konsekvens av det sistnämnda.

Det finns utvecklingsländer som har haft fruktansvärda biltrafikmängder redan under 1970-talets början trots låga inkomster, och detsamma går säkert att åstadkomma även i Stockholm bara man skapar en tillräckligt ineffektiv och felutformad stadsbyggnad. Ökad ekonomisk tillväxt kommer det däremot inte att medföra.”

”Antag att befolkningen i Stockholm skulle få tillgång till en modifierad variant av Alladins magiska lampa och därigenom kunde erhålla en fri önskan genom vilken man åstadkom all nödvändig vägutbyggnad man överhuvudtaget kan tänka sig, utan någon som helst kostnad. Alla bilpendlare skulle nu problemfritt kunna köra bil till jobbet och spara i genomsnitt säg, 30 minuter per arbetstagare och dag jämfört med nuläget. Det betyder att alla kan arbeta 30 minuter längre varje dag vilket skulle öka produktionen och skapa en stark tillväxt detta första år.

Men vad händer år två? Restidsförkortningens effekt på den fortsatta tillväxten är nu noll och de nya vägarna börjar sakta fyllas igen, som lägst i takt med befolkningsökningen. Bidraget till en fortsatt tillväxt i produktion per person (det är detta mått som Vägverket antagit vara 2 % per år) från de nya vägarna blir rentav negativ i samma stund som den första trängseln uppstår – det året börjar den extra arbetstiden per person minska från de ursprungligen erövrade 30 minuterna. En eliminering av bilköerna skulle alltså ge en tillfällig tillväxt och en högre nivå i produktion per capita, men en uthållig permanent tillväxt i BRP-capita ges inte av detta eftersom det kräver en ytterligare sänkning av restiderna varje år. Dessvärre kommer vi aldrig få någon magisk lampa och kostnaden för att bygga vägarna kommer att vara långtifrån noll. Som vi har sett i den inledande sammanfattningen kommer inte heller någon trängsel att försvinna med Förbifart Stockholm enligt Vägverkets beräkning, den kommer till största delen vara värre år 2035 än idag.”

”… om man bygger någonting dyrt, då blir det dyrt”

”Varför är inte kassaflödet från trängselavgiftssystemet det som beräknats om betalningsviljan för bilkörning är så hög som Trafikverket påstår?

Det är oklart vilken inkomstutveckling som antagits i den senaste uppdateringen av Trafikverkets nyttokalkyl från 2013, men låt oss anta att restidsvärdena generellt för alla transporter faktiskt varit för låga i Väg-/Trafikverkets tidigare kalkyler. Den senaste korrigeringen Trafikverket gjort skulle alltså göra att Förbifart Stockholm kan bedömas som samhällsekonomsikt lönsam, även om en korrekt bedömning av inkomstutvecklingen skulle användas. Det nya högre värdet av restidsvinster i bil vid varje given inkomstnivå skulle göra att dessa vinster (tidsvinster relativa mot Trafikverkets eget alternativscenario år 2030, inte dagsläget) väl kompenserar för den verkliga, sämre inkomstutvecklingen. Frågan är då varför biltrafiken, och därigenom intäkterna till Förbifart Stockholms finansiering via trängselskattesystemet, inte ens ökat i den grad som Vägverket Region Stockholm tidigare räknat med? Om den tidigare värderingen av bilresor varit för låg borde trafiken ökat mer än den ursprungliga kalkylen. Oavsett om Trafikverket har skrivit upp den subjektiva värderingen (det som nationalekonomer kallar konsumtionsnyttan) av tidsvinster vid bilkörning finns fortfarande problemet att intäkterna inte ökar i planerad omfattning kvar. Ett svar skulle kunna vara att priset, d.v.s. trängselavgiften, är för lågt. Denna skulle helt enkelt inte i dagsläget motsvara den nyupptäckta verkliga högre betalningsviljan för bilkörning, utan borde istället vara ca 50kr per passage under rusningstid. Summan erhålls om man skriver upp de ursprungliga 20 kronorna år 2007 med samma procentsats som värdena för restidsvinster i bil ökat i ASEK 5 (inklusive den kommande höjning som beslutats för finansiering av tunnelbana till Nacka Forum, Barkarby och Hagastaden).

Frågan är då hur befolkningen i Stockholm ställer sig till en sådan avgiftshöjning. Motsvaras detta högre pris av en faktisk hög vilja att betala? Kommer den viljan i så fall också motsvaras av en högre produktion? Om inte kommer avbetalningarna på vägen fylla samma åtstramande funktion som vilken skuld som helst vilken måste tilldelas resurser fram till dess att den är färdigamorterad. Successivt förs vi här tillbaka till den diskussion som förs av Carin Jämtin (S) och dåvarande Regionplanekontorets chef Sven-Inge Nylund i DN-artikeln ”Ingen Förbifart – då blir det dyrt”. I denna diskussion visar sig nu den intuitivt mest logiska slutsatsen vara den rätta: nämligen att om man bygger någonting dyrt, då blir det dyrt.”

 

Källa:

Brolund J. 2014. Skapar verkligen Förbifart Stockholm ekonomisk tillväxt?: Ett kritiskt debattinlägg om modernistisk statsbyggnad och dess finansiering i Stockholmsregionen inför valet 2014. Johan Brolund. 57 p.

OBS! Uppdaterad länk (12 augusti 2014) till debattskriften:

https://pure.ltu.se/portal/files/97396058/SKAPAR_F_RBIFART_STHLM_TILLV_XT_v4.pdf

 

Nästa avsnitt av sommarföljetongen, del 2:
”Förbifart Stockholm och Stockholmsregionens skuldsättning”

Oklart om beslutsskäl för Förbifart Stockholm

SVT går till botten med rapporten ”Henrik Carlsson, Trafikanalysstöd; Anders Bernhardsson, Trafikanalysstöd; Översyn av överensstämmelse mellan uppmätta flöden och modellerat nuläge; 18 december 2013” som visar att Trafikverkets prognoser överskattar trafikflödena i Stockholmsområdet – trafikflöden som sedan ligger till grund för beräkningar av samhällsekonomi för stora vägprojekt som Förbifart Stockholm.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/trafikverket-raknade-fel-igen

I rapporten framgår generella överdrifter av trafikflöden i Stockholms vägsystem:  ”I området norr om Stockholm kan det utläsas att det modellerade flödet är betydligt högre än de uppmätta flödet längs de flesta vägar som studeras.”; ”Även söder om Stockholm verkar trafiken i modellen vara generellt högre än de uppmätta flödena i de mätpunkter som studerats”.

(Översyn av överensstämmelse mellan uppmätta flöden och modellerat nuläge; 18 december 2013: http://www.trafikverket.se/PageFiles/154540/pm_oversyn_nulagesmodell_jmf_rakningar_20131218.pdf)

Enligt Trafikverket så har dessa felaktigheter inte påverkat beslut om motorvägsinvesteringar:

”Viktigast är ändå att det inte har tagits några beslut om investeringar med enbart dessa missvisande prognoser som grund säger Stefan Engdahl.”

(http://www.trafikverket.se/Aktuellt/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv2/Nationellt/2014-06/Trafikverket-kommenterar-Felaktig-rapportering-om-vara-trafikprognoser/)

Men just trafikflödena och de restidsvinster som de beräknas leda fram till, framstår i Trafikverkets beslutsunderlag som de huvudsakliga argumenten för att bygga exempelvis Förbifart Stockholm. I ”samlad effektbedömning” ägnas för Förbifart Stockholm t ex störst utrymme åt trafikprognos och samhällsekonomisk kalkyl. Trafikverket summerar bedömningen med att projektet ger negativa miljöeffekter men att de positiva effekterna handlar om ’tillgängligheten och samhällsekonomin’:
”Målkonflikter. Målkonflikt mellan miljö och tillgänglighet. Utbyggnaden av Förbifart Stockholm beräknas ge positiva effekter på tillgängligheten och samhällsekonomin. Samtidigt bedöms den ge ett negativt bidrag till den långsiktiga ekologiska hållbarheten då den innebär intrång i natur- och kulturmiljöer och bidrar till ökad biltrafik, ökad energiförbrukning och ökade utsläpp av växthusgaser.”

(sid 36(37), http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Planera_o_utreda/Samhallsekonomiskt_beslutsunderlag/Region_Stockholm/3_Investering/VST001_e4_forbifart_stockholm/vst_001_forbifart_stockholm_seb_130503_g.pdf )

Beräkningar för ’tillgängligheten och samhällsekonomin’ bygger just på sådana trafikflöden och restidsvinster som alltså är ”missvisande”.

Baserat på detta beslutsunderlag framstår dessa aspekter som huvudskäl, och avgörande för beslutet att finansiera bygget av Förbifart Stockholm. Säkerligen också flera andra vägobjekt i regionen.

Trafikverkets svar om vad Förbifart Stockholm egentligen kostar

Trafikverket har lämnat en kommentar till blogginlägget ”Vad kostar Förbifart Stockholm?”. Trafikverkets kommentar i sin helhet: https://betanksamma.wordpress.com/2014/03/13/vad-kostar-forbifart-stockholm/#comments

 

* Trafikverket skriver att: ”I den samhällsekonomiska kalkylens huvudanalys används en investeringskostnad med 50 procents osäkerhet enligt successivmetoden. Det innebär att sannolikheten att kostnaden ska öka eller minska är lika stor.”

ATT Trafikverket har valt att använda en investeringskostnad med 50 procents osäkerhet, dvs. 50 % sannolik, har betänksamma trafikplanerare tidigare konstaterat. Trafikverket bör redovisa VARFÖR gängse praxis för samhällsekonomiska kalkyler frångås. Trafikverkets egna ekonomiska experter rekommenderar att det, istället, borde vara den mest sannolika investeringskostnaden som ska ligga till grund för samhällsekonomiska kalkyler inklusive den för Förbifart Stockholm:
”… framförallt bör investeringskostnaden i kalkylen tas upp till den förväntade kostnaden (som är 85% kostnaden, eftersom det är vad projektet erhåller som budget). ” (Länk: http://www.yimby.se/material/infra/forbifart/2009-granskning-s-eko-kalkyl.pdf ).

 

* Trafikverket skriver: ”Trafikverket har valt att kommunicera kostnaden för Förbifart Stockholm, 27,6 miljarder kr, i 2009 års prisnivå, vilket är den prisnivå som gällde då budgeten fastställdes. Kalkylen har genomlysts ett antal gånger sedan dess, och det har inte funnits anledning att revidera den, dvs projektet beräknas inte bli dyrare än så.”

Att projektet inte beräknas bli dyrare än 27,6 miljarder SEK i 2009 års prisnivå är inte korrekt.

Tittar man på den mest realistiska investeringskostnaden som med 85 % sannolikhet inte kommer att överskridas – den investeringskostnad som trafikverkets egna ekonomer anser borde utgöra grunden för kalkylen – så har projektets investeringskostnad ökat mycket kraftigt.

Från 27,6 miljarder SEK i 2009 års prisnivå (50 procents säkerhet)

… till 43,415 miljarder SEK i 2013 års prisnivå med 85 procents säkerhet (Tabell 2.4, sida 10 av 37, Trafikverkets kalkyl maj 2013: http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Planera_o_utreda/Samhallsekonomiskt_beslutsunderlag/Region_Stockholm/3_Investering/VST001_e4_forbifart_stockholm/vst_001_forbifart_stockholm_seb_130503_g.pdf

En kostnadsökning med närmare 16 miljarder kronor.

Dessa ca 43 miljarder kronor tycks dock också innefatta så kallade ”skattefaktorer”, vilket innebär ett påslag på investeringskostnaden med kanske i storleksordningen 20-40 procent.

Tillägg 140822: I en rapport från Riksdagens utredningstjänst, ”Kalkylmetoder och Förbifart Stockholm” med diarienummer 2014:969 och daterad 2014-07-07 refereras till ett svar från Trafikverket angående vilken investeringskostnad som är den mest sannolika: ”Enligt den senaste succesiva kalkylen från april 2013 (prisnivå december 2013) beräknades kostnaden för Förbifart Stockholm till 31 471 miljoner kronor med 50 procent säkerhet och 35 367 miljoner kronor med 85 procent säkerhet.”

Över 35 miljarder kronor i 2013 års penningvärde är summan som bör diskuteras således.

Hur jämförs olika prisnivåer olika år med varandra? Myntkabinettets enkla historiska prisnivåomräknare, http://www.myntkabinettet.se/fakta/rakna_ut_penningvardet, räknar ut att 27.6 miljarder SEK i 2009 års penningvärde, motsvarar 29.237 miljarder SEK i 2013 års penningvärde ”avseende inköp av varor och tjänster mätt med konsumentprisindex”, respektive ”betalning för lika lång arbetstid som 30.313 miljarder SEK år 2013 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare (löntagare fr o m 2005). (Under perioden 2009-2013 var den årliga inflationen (mätt med konsumentprisindex) i genomsnitt 1.45 procent per år. Löneindex ökade i genomsnitt med 2.37 procent per år.” Referens: Edvinsson, Rodney, och Söderberg, Johan, 2011, A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2), sid. 270-292. )

29.2 respektive 30.3 miljarder kronor är långt från 43 miljarder kronor – liksom från 35 miljarder kronor.

Vad driver ökningen? Den verkar inte kunna förklaras enbart med indexuppräkningar.

 

* Trafikverket skriver: ”Räntekostnaden inkluderas normalt sett inte i åtgärdskostnaden. Om räntekostnaderna skulle inkluderas i den angivna åtgärdskostnaden för Förbifart Stockholm skulle vi bryta mot gängse praxis för kostnadskalkyler för infrastrukturobjekt, vilket skulle medföra minskad jämförbarhet mot kostnaden för andra åtgärder.”

Betänksamma trafikplanerare noterar att kostnadsökningen för Förbifart Stockholm är dramatisk, redan UTAN att räntekostnaden beaktas. 35 miljarder SEK i 2013 års prisnivå är exklusive räntekostnader.

 

* Trafikverket skriver: ”Den samlade effektbedömningen från maj 2013 som inkluderar en samhällsekonomisk kalkyl, har tagits fram med syfte att utgöra ett underlag till förslaget till Nationell plan för transportsystemet 2014-2025. … I den samlade effektbedömningen redovisas också investeringskostnaden på 85 % sannolikhetsnivå samt den samhällsekonomiska lönsamheten med en högre kostnad enligt 85 %-nivån.”

Enligt kalkylen 2013 sjunker den samhällsekonomiska lönsamheten till nästan halva nivån, från 1.43 med investeringskostnad som är 50% sannolik, till 0,87 om 85% sannolik investeringskostnad används.

Betänksamma trafikplanerare har tidigare belyst att denna beräkning av samhällsekonomisk lönsamhet inte nödvändigtvis innebär att Förbifart Stockholm är effektiv eller lönsam för samhället.

Trafikverkets kalkyl för Förbifart Stockholm bygger exempelvis på en tanke att resor med bil ska värderas betydligt högre än annat resande, och förutsätter att biltrafiken ska öka kraftigt. Trafikverket utgår ifrån att personbiltrafiken ska öka med 34 % till år 2030, en årlig tillväxt på 1,5 %. (Trafikverkets prognoser för biltrafiken: http://publikationswebbutik.vv.se/upload/7038/2013_055_prognoser_for_arbetet_med_nationell_transportplan_2014_2025_persontransporters_utveckling_fram_till_2030.pdf )

De här prognoserna för biltrafikens framtida ökning är idag kraftigt omdiskuterade. De motsäger rådande trend där vägtrafikens transportarbete ökade med 0,8 procent per år 1997-2010 – hälften så stor ökning som dåvarande Vägverkets prognoser för samma period, och av vad Trafikverket nu räknar med i kalkylen för Förbifart Stockholm. (Trafikverkets bristanalys: http://publikationswebbutik.vv.se/upload/6683/2012_102_Bristanalys_av_kapacitet_och_effektivitet_i_transportsystemet.pdf )

Till dessa osäkerheter om Trafikverkets kalkyl tillkommer fler oklarheter som vilka trafikflöden och medelhastigheter Trafikverket egentligen räknar med, som grund för restidsnyttorna – kalkylens stora pluspost. Trafikflödena man räknat med bygger t ex på att det inte finns någon tunnelbana till Nacka. En ytterligare detalj är att restidsnyttorna i kalkylen 2013 i ett tidigt utkast (november 2012) anges vara framräknade endast för broar och tunnlar över Saltsjö-Mälarsnittet, och inte för hela länet vilket skulle vara gängse praxis.

Enligt Trafikverkets PM ”Henrik Carlsson, Trafikanalysstöd; Anders Bernhardsson, Trafikanalysstöd; Översyn av överensstämmelse mellan uppmätta flöden och modellerat nuläge; 18 december 2013 som inte verkar finnas tillgängligt via Trafikverkets webbplats, så är trafikflödena i prognoserna ”generellt högre”, dvs. överskattade, jämfört med verkliga trafikflöden i Stockholmsområdet. Detta gör trafikflöden och lönsamhet överdrivna i kalkylen.

Osv.

Riksdagens utredningstjänst skriver i sin rapport med diarienummer 2014:969 och daterad 2014-07-07:

”Resultaten av Trafikverkets kalkyler är klassade som internt arbetsmaterial.”; ”Utredningstjänsten har inte kunnat ta del av hela de kalkyler som Trafikverket gjort eftersom de är klassade som internt arbetsmaterial.”

Frågan är om inte en ökad öppenhet genom offentliggörande av Trafikverkets kalkyler, och detaljredovisning av samtliga antaganden i dessa, skulle kunna ge en möjlighet för beslutsfattare, tjänstemän och allmänhet att själva bedöma vad de olika oklarheterna beror på.

 

Länk till Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyl maj 2013: http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Planera_o_utreda/Samhallsekonomiskt_beslutsunderlag/Region_Stockholm/3_Investering/VST001_e4_forbifart_stockholm/vst_001_forbifart_stockholm_seb_130503_g.pdf

Mer om osäkerheter i kalkylen för Förbifart Stockholm:

https://betanksamma.wordpress.com/2014/03/13/vad-kostar-forbifart-stockholm/

https://betanksamma.wordpress.com/2013/09/08/nya-samhallsekonomiska-kalkylen-for-forbifart-stockholm/

https://betanksamma.wordpress.com/2013/11/09/trafikverkens-interna-kvalitetsgranskning-av-samhallsekonomisk-kalkyl-for-forbifart-stockholm/

https://betanksamma.wordpress.com/2014/01/16/trangselskatt-tunnelbana-samhallsekonomi-forbifart-stockholm-och-osterleden/

 

Vad kostar Förbifart Stockholm?

Frågeställningen är befogad. Som investeringskostnad uppges (mars 2014) på Trafikverkets hemsida 27,6 miljarder kronor (i 2009 års prisnivå).

http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Stockholm/Forbifart-stockholm/Fragor-och-svar-om-E4-Forbifart-Stockholm/Fragor-och-svar-listning/Vad-kommer-det-att-kosta/

Sommaren 2013 utlöstes en debatt kring frågan. Orsaken var att bygget till 80 % ska finansieras med trängselavgifter, och det går åt 30–40 års trängselskatter för att bekosta motorvägsbygget. I väntan på skatterna lånar Trafikverket miljarderna och får därmed dryga räntekostnader under flera decennier. Riksdagens utredningstjänst beräknade att inkluderat kostnaden för dessa räntor blir den verkliga kostnaden nästan 45 miljarder kronor. ( http://www.dn.se/sthlm/notan-for-forbifarten-17-miljarder-hogre/ )

Våren 2013 gällde alltså siffran 27,6 miljarder kr i 2009 års penningvärde.

Men i maj 2013 anger Trafikverket i en ny samhällsekonomisk kalkyl att investeringskostnaden är 31,1 miljarder kr (2013 års prisnivå).

(Tabell 1.5, http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Planera_o_utreda/Samhallsekonomiskt_beslutsunderlag/Region_Stockholm/3_Investering/VST001_e4_forbifart_stockholm/vst_001_forbifart_stockholm_seb_130503_g.pdf  ). Nu är enbart den del som finansieras av trängselskatt ungefär lika stor som den tidigare totalkostnaden; 27,1 miljarder kronor.

Detta höjer totalkostnaden till närmare 50 miljarder kronor om räntorna räknas med.

Men det stannar inte där, vid 31,1 miljarder. Denna kostnad är tydligen för lågt räknad. Den är nämligen bara säker på ”50 % sannolikhetsnivå”. (50 % sannolikhetsnivå betyder att sannolikheten är 50 % att kostnaden inte ska överskridas.)

Trafikverkets egna experter anser att en investeringskostnad på 50 % sannolikhetsnivå inte speglar den förväntade kostnaden. http://www.yimby.se/material/infra/forbifart/2009-granskning-s-eko-kalkyl.pdf

Den korrekta investeringskostnaden, menar trafikverksexperterna, är den som har 85 % säkerhet, dvs. på 85 % sannolikhetsnivå. ”…  framförallt bör investeringskostnaden i kalkylen tas upp till den förväntade kostnaden (som är 85% kostnaden, eftersom det är vad projektet erhåller som budget”.

På 85 % sannolikhetsnivå uppger Trafikverket i maj 2013 att kostnaden för att bygga Förbifart Stockholm är nära 43 miljarder kr, i 2013 års prisnivå.

(Tabell 2.4,  http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Planera_o_utreda/Samhallsekonomiskt_beslutsunderlag/Region_Stockholm/3_Investering/VST001_e4_forbifart_stockholm/vst_001_forbifart_stockholm_seb_130503_g.pdf

Ca 43 miljarder, utan att räntorna för upplåning är medräknade.

Med tillkommande räntor – 60 miljarder kronor?

Dessa ca 43 miljarder kronor tycks dock också innefatta så kallade ”skattefaktorer”, vilket innebär ett påslag på investeringskostnaden med kanske i storleksordningen 20-40 procent.

Tillägg 140822: I en rapport från Riksdagens utredningstjänst, ”Kalkylmetoder och Förbifart Stockholm” med diarienummer 2014:969 och daterad 2014-07-07 refereras till ett svar från Trafikverket angående vilken investeringskostnad som är den mest sannolika: ”Enligt den senaste succesiva kalkylen från april 2013 (prisnivå december 2013) beräknades kostnaden för Förbifart Stockholm till 31 471 miljoner kronor med 50 procent säkerhet och 35 367 miljoner kronor med 85 procent säkerhet.”

Över 35 miljarder kronor är den mest sannolika investeringskostnaden enligt Trafikverket således.

Varför denna fördyring?

Varför anges fortfarande en för låg investeringskostnad på projektets hemsida?

Vad kostar kalaset?

Samhällsekonomi – när det passar? Om trängselskatt, tunnelbana, samhällsekonomi, Förbifart Stockholm och Österleden

Det nya året startade med nyheten om nya trängselskatter i Stockholm (och Göteborg), http://www.svt.se/nyheter/sverige/trangselskatten-chockhojs  – bl a för att finansiera utökad tunnelbana. Nu framförs att det finns frågetecken för ”om jätteprojektet som nu är i full rullning verkligen kommer att lösa trafikproblemen i Stockholm”.  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5751272  En ekonom tycker att planeringen börjat i fel ände: ”Man skulle ha utgått från det man vill uppnå med satsningen. Man skulle också ha redovisat riskerna med genomförandet, inget av det finns redovisat i beräkningarna såvitt jag kan se”.

Det är utmärkt att transportekonomerna trycker på hur viktigt det är att politiska beslut baseras på bra beslutsunderlag som visar hur effektiv en åtgärd egentligen är, utifrån ”det man vill uppnå med satsningen”. Det är faktiskt inte en dag för tidigt att denna självklarhet understryks. Nätverket för betänksamma trafikplanerare kan tipsa om att det finns åtskilligt att hugga tag i här. Det gäller t ex beslutsunderlagen för ett antal vägprojekt som Förbifart Stockholm och Österleden m fl där det i hög grad är oklart om man uppnår ”det man vill” när det gäller att ”lösa trafikproblemen i Stockholm”, eftersom de medför ökad biltrafik, trängsel, etc.

För Förbifart Stockholm började planeringen i vad som skulle kunna beskrivas som fel ände, med att ta ställning för att den ska byggas. Vid beslutet var ett antal risker dåligt redovisade, och i dagsläget, ett par år efter beslutets fattande 2009, pågår utredningar för att klarlägga risker med Förbifart Stockholm och hur dessa ska hanteras. Bl a om

  • hur trafiksäkerheten på Förbifart Stockholm påverkar trafikens framkomlighet och i förlängningen den samhällsekonomiska effektiviteten,
  • hur luftkvaliteten i tunneln egentligen ska klaras och vad merkostnaderna för detta kommer att bli,
  • påverkan på Mälaren som dricksvattentäkt för närmare 2 miljoner invånare,
  • påverkan på Natura 2000-områden liksom på världsarvet Drottningholm av Förbifart Stockholm och utbyggnaden av följdinvesteringen Ekerövägen. En fullständig Heritage Impact Assessment för att klargöra effekter för världsarvet har ännu inte kunnat genomföras för att det saknas tillräckligt med underlag om trafikeffekter (betänksamma trafikplanerare återkommer framöver kring detta).

Beslutsunderlaget för det nya tunnelbaneförslaget är också intressant. Finansieringen bygger på höjd trängselskatt. Regeringens förslag beskrivs i lagrådsremissen: http://www.regeringen.se/content/1/c6/23/05/66/1f6c83c3.pdfjnn+0 och baseras på samhällsekonomiskt underlag som Trafikverket tagit fram med experthjälp: http://www.trafikverket.se/PageFiles/131948/rapport_forandrade_trangselskatter_i_stockholm_%20130626.pdf

I denna rapport har olika scenarier för höjd trängselskatt i Stockholm utretts, för att finansiera utbyggnad av tunnelbanan. Flera andra syften anges, bl a att hitta samhällsekonomiskt effektiva lösningar – ”Nivåerna för trängselskatt bör utformas och betalningsportalerna placeras så att de bidrar till så hög effektivitet i vägsystemet som möjligt”. Utgångspunkten är vad som är beslutat i Stockholmsöverenskommelsen – att justera den befintliga trängselskatten i takt med inflationen, och att införa trängselskatt på Essingeleden när Förbifart Stockholm öppnas för trafik (2022 ska detta ske) för att ”finansiera Förbifart Stockholm och ytterligare ett tjugotal vägobjekt”. Huvudsyftet, när man läser lagrådsremissen med regeringens förslag och Trafikverkets underlag, handlar helt klart om att få in intäkter för att bygga infrastruktur.

Beslutsunderlaget ger ”en samhällsekonomisk analysram” som vilar på en ”solid vetenskaplig och metodologisk grund” där ”trängselskattens utformning bör baseras på trängselnivåer, inte för att i första hand generera intäkter” enligt konsulterna själva. http://www.kth.se/polopoly_fs/1.435001!/Menu/general/column-content/attachment/Framst%C3%A4llan%20om%20f%C3%B6r%C3%A4ndrad%20tr%C3%A4ngselskatt%20i%20Stockholm.pdf

Alla tre scenarier för ändrad trängselskatt är samhällsekonomiskt lönsamma och i alla tre införs trängselskatt på Essingeleden 2016. Scenarierna B och C med 30 kr på Essingeleden i maxtimme är mer lönsamma än 20 kr i maxtimme. ”Trängseln minskar betydligt av att införa trängselskatt på Essingeleden och höja nivån”. I scenario C tillkommer också en trängselskatt över broarna i innerstaden (Saltsjö-Mälarsnittet) vilket gör detta till det allra mest samhällsekonomiskt lönsamma altenativet av de tre, genom större minskning av trängsel.

Regeringen väljer att inte föreslå det mest samhällsekonomiskt lönsamma alternativet C utan satsar på B. Att regeringen använder beslutsunderlag för att välja de alternativ som är mest gynnsamma för de egna önskemålen är alldeles i sin ordning. Demokratiskt valda beslutsfattare fattar beslut utifrån många olika aspekter, inte alltid bara utifrån ett vetenskapligt faktabaserat beslutsunderlag.

Men beslutsunderlaget visar alltså att det är mer samhällsekonomiskt lönsamt med 30 kr än 20 kr på Essingeleden i maxtimme. Detta verkar bara gälla till år 2022. Då föreslår underlagsrapporten att trängselskatten på Essingeleden sänks till 20 kr när Förbifart Stockholm öppnar. Det motiveras med att ”Essingeleden annars riskerar att underutnyttjas samtidigt som Förbifart Stockholm riskerar att överutnyttjas”.

Här inträder nu en faktor som gör att man frångår något som beräknats vara samhällsekonomiskt effektivt, och föreslår något som det faktiskt inte finns någon samhällsekonomisk analys av alls. Förmodligen gör konsulterna och Trafikverket detta för att politikerna sagt att det ska vara på det viset.

En tänkbar förklaring kunde vara att man visst har gjort analyser och kommit fram till att 2022 så är det ännu mer, eller i alla fall också, samhällsekonomiskt effektivt att öppna Förbifart Stockholm och sänka trängselskatt på Essingeleden, än att fortsätta med den högre trängselskatten på Essingeleden?

Men det står inget om detta i Trafikverkets rapport. Det betyder att det saknas ett vetenskapligt underlag om de samhällsekonomiska effekterna efter 2022.

Nätverket har tidigare belyst de frågor som finns kring Förbifart Stockholms samhällsekonomiska kalkyl, bland annat när det gäller hur lönsamheten baseras på att det ska vara mer värt att åka bil än andra färdmedel och att biltrafiken ska öka kraftigt. (T ex https://betanksamma.wordpress.com/2013/09/08/nya-samhallsekonomiska-kalkylen-for-forbifart-stockholm/ ).

Nu tillkommer fler frågor. I en samhällsekonomisk kalkyl för infrastrukturprojekt finns det ett jämförelsealternativ (även kallat referensalternativ eller nollalternativ) som visar vad som händer om några tiotal år ifall man inte bygger. I samhällsekonomiska kalkyler för vägar kan det användas så att biltrafik och trängsel målas upp till, helst, katastrofala nivåer i en trafikprognos för jämförelsealternativet. Utifrån detta räknas det ut en samhällsekonomisk lönsamhet för en ”avlastande väg” som – voilà – ger restidsvinster jämfört med det förespeglade trafiklkaoset i jämförelsealternativet.

Jämförelsealternativet ska baseras på den kunskap som finns om andra vägar och järnvägar som man vet kommer att vara byggda det aktuella året som kalkylen avser.  I den senaste kalkylen för Förbifart Stockholm finns ingen dokumentation av vilka investeringar som ingår i jämförelsealternativet.
(http://www.trafikverket.se/TrvSeFiler/Foretag/Planera_o_utreda/Samhallsekonomiskt_beslutsunderlag/Region_Stockholm/3_Investering/VST001_e4_forbifart_stockholm/vst_001_forbifart_stockholm_seb_130503_g.pdf )  Men baserat på tidigare underlag så ingår förmodligen Mälarbanans utbyggnad, Citybanan och Norra Länken som förutsättningar eftersom dessa verkar vara i bruk när Förbifart Stockholm öppnar.

Säkert är att det inte har gjorts någon kalkyl av Förbifart Stockholms samhällsekonomiska lönsamhet där t ex en ny tunnelbana till Nacka är en förutsättning i jämförelsealternativet. Regeringen föreslår nu nio nya tunnelbanestationer. Trafikstart för de nya tunnelbanestationerna och -förgreningarna beräknas ske i samma veva som Förbifart Stockholms öppnande; ”Byggstart från 2016 och trafikstart från ca 2020: Gullmarsplan 2018-ca 2025, Nacka 2018-ca 2025, Hagastaden 2016-ca 2020, Arenastaden 2017-ca 2022, Barkarby 2016-ca 2021”. (http://stockholmsforhandlingen.se/accounts/10965/files/276.pdf)

Dessutom kommer trängselskatten runt innerstaden nu att bli högre än vad man räknat med i kalkylen för Förbifart Stockholm.

De ändrade förutsättningarna är inte vilka små parametrar som helst. Utbyggnaden av tunnelbanan till t ex Nacka innebär en ny, kapacitetsstark, transportmöjlighet för tusentals resenärer i rusningstid. Detta liksom de höjda trängselskatterna runt innerstaden har betydelse för restidsvinsterna som är avgörande för Förbifart Stockholms samhällsekonomiska lönsamhet. Frågan är hur stor, och på vilket sätt.

Påverkas eventuellt bilresandet över Saltsjö-Mälarsnittet som en följd av tunnelbaneutbyggnaden och de höjda trängselskattena i innerstaden? Vad sker exempelvis med biltrafik från Nacka/Värmdö till t ex norra regionhalvan som hittills valt resväg via Södra Länken och Essingeleden? Minskar biltrafiken när resande flyttas över till tunnelbanan? Pressar höjda trängselskatter runt innerstaden ut mer trafik på Essingeleden och Förbifart Stockholm? Den verkar ju känslig för trängsel, uppenbarligen.

Så – det finns ett beslutsunderlag om samhällsekonomiska effekter av de nya trängselskatterna och tunnelbana – men det är bara relevant till och med år 2021. Från 2022 vet vi ingenting om samlade effekter för bil- och kollektivtrafiken som helhet i Stockholm av infrastruktur och avgifter, eller för samhällsekonomin.

Det skulle visserligen innebära merarbete att genomföra nya trafikprognoser och samhällsekonomiska analyser för hur situationen blir 2022 och framåt, beaktat alla dessa samverkande faktorer.

Men det handlar å andra sidan om miljardinvesteringar, över 30 miljarder bara för Förbifart Stockholm, och man vill väl ha ett solitt och ja, vetenskapligt underlag för sådana investeringar.

Betänksamma trafikplanerare ser fram emot analyser av lönsamhet och effekter baserat på korrekta förutsättningar – också för Österleden t ex.